Nar Lonely Planet (var bibel) pastar att Tupiza ar staden man inte kan lamna utan att ha ridit ut i bergen, kanner man sig ju tvungen att gora just detta. I dag gav jag mig darfor ut pa en sju timmar lang ritt tillsammans med en guide pa ca elva ar. Naturen var, som utlovat, helt fantastisk men ritten i sig var bland det varsta jag gjort. For det forsta var sadeln obeskrivligt obekvam och det blev inte battre allt efter att timmarna gick. For det andra var jag vid ett antal tillfallen nara att ramla av. Guiden gjorde det mitt i en flod nar i  princip hela hans hast och han sjalv forsvann under vattnet. Jag var nara pa att gora detsamma nar aven min hast gick ner sig, men klarade mig precis. Det hade i och for sig inte gjort sa mycket for efter incidenten var hastarna ganska uppskramda sa vi fick leda dem over floden vilket gjorde att jag var ungefar lika blot som guiden nar vi kom over. Sedan fortsatte turen med en blandning av galna hundar, vilda galopper genom canyons, hopp over diken och flera intressanta (men inte lika dramatiska) floder att ta sig over. Jag var ganska lattad nar vi kom tillbaka till stan men mottes inte direkt av nat lugn dar heller. Demonstranter med eldar, smallare och dynamit- vilket var nat nytt- fyllde gatorna. Det kanns pa nat satt ganska skont att aka in i Argentina i morgon.

.

.

.