Var resa i Sydamerika
For er som har lite svart att hanga med geografin sa har jag gjort en kart at er :D
Hela Sydamerika
Peru och Bolivia
Argentina
Nasta: Bolivia :D
Lake Titicaca
Vi bokade var tour pa Titicacasjon direkt nar vi kom till Puno (som for ovrigt ar den fulaste stad som finns, en riktigt hala, svinkallt och valdigt bitter och otrevlig hotellpersonal.) Att komma ut pa Titicacasjon kandes som en annan varld. Ren luft, klart vatten, vackra oar och alldelses underbart! Vi akte forst till en liten "flytande" o, Uros, som lokalbefolkningen sjalva hade byggt genom att skara loss stora bitar land, tacka over desa med vass, binda ihop det hela med rep och darmed skapat sig en transportabel o. Om man borjar braka med sin svarmor ar det bara att skara on i tva bitar och driva ivag at annat hall forklarade var palitlige guide. Det bodde ett fatal personer pa on i enkla halmhyddor.
.Pedagogisk modell over hur oarna byggs:)
.Floating pigs!
Vi fortsatte sedan till Amantani dar vi skulle overnatta. Nar vi kom fram togs vi emot av de lokala familjerna som vi skulle bo hos och fick lunch hemma hos dem. Pa eftermiddagen gick vi en guidad tur upp till de heliga templen som lag hogst upp pa on (4200 m.o.h.) Det fanns tva tempel, Patcha Mama och Patcha Tata, bada tillagnade naturen (moter and father earth). Uppifran dessa hade vi fantastisk utsikt over bade Bolivia och Peru. Efter tempelbesoket gick vi hem for att ata middag. Maten var imponerande god med tanke pa att den tillagades pa en enkel vedeldad lerspis.
Dag tva akte vi vidare till on Taquile, med pa Unescos varldsarvslista. Det var verkligen en vacker o, lite mindre an den vi bodde pa. Aven har fick vi en guidad tur dar vi fick lara oss en hel del om folken som bor pa sjon, deras historia, traditioner och livsfilosofi.
.Helt okej utsikt fran sovrummet:)
.
.
.
.
.
Amazonas
Efter tva dagars aterhamtning i Cusco gjorde vi en snabbvisit till Puerto Maldonado, en del av Amazonas som ligger i Peru. Vi lyckades hitta flygbiljetter for samma pris som bussarna och sparade darmed ca tio timmars restid vilket var skont. Nar vi landade kandes det ungefar som att vara tillbaka i Centralamerika. Samma fuktiga, varma, tropiska klimat och samma syrsor och fagelljud som satte igang pa kvallarna. Vi stannade tva natter och gjorde en heldagstour ut i djungeln. Aterigen fick vi uppleva "regnskog"i ordets ratta bemarkelse. Sporegnet satte igang vid fyra pa morgonen och holl i sig ganska bra fram till ungefar elva. Vi klarade oss ganska bra tack vare ponchos men vagen var en enda lervalling- vi var mycket tacksamma over gummistovlarna som erbjods.
.
.
.
.
.
Efter att ha gatt fem kilometer i mer eller mindre kvicksandsliknande terrang skulle vi ta en bat ut till en Sandoval Lake. Vi sag kaymaner, fladdermoss, olika sorters apor (bl.a. Herr Nilsson sorten som tydligen ar en "squirrel monkey"), uttrar och massor av faglar. Det var en fin tur och kul att ha sett Amazonas, men vi kande nog bada att vi ar lite matta pa den typen av natur. Efter att ha besokt regnskogsomraden i lite olika delar av varlden kan vi konstatera att det ser i princip likadant ut. Da ar naturen som vi stott pa i andra delar av Peru betydligt mer fascinerande. Det karga landskapet som vi sag mellan Lima och Nazca till exempel kandes mycket mer spektakulart.
....Lunch serverades ur stora palmblad pa baten
.Mototaxi tillbaka tillbaka till flygplatsen sparade bade tid och pengar=)
Machu Picchu
Magsjuk, hojdsjuka och feber- kanns som ett perfekt utgangslage for en fyra dagar trekk upp till 4200 m i Anderna! Tack vare antibiotika och diverse andra lakemedel madde vi faktiskt helt okej bada tva under var oforglomliga vandring.
Dag 1
Vi hamtades med minibuss kl 5 pa morgonen och korde till nagot som heter km 82 och som ar utgangspunkten for de som gar Inkaleden pa fyra eller fem dagar. Det finns tva leder till Machu Pichu , en som gar over bergen (vilket var vad vi gjorde) och en som gar genom dalen. Det gar forstas fortare att ga genom dalen men inkafolket gick alltid over bergen for att de ville kanna narheten till sina gudar. Det ar ocksa langs med den leden som de flesta av de heliga ruinerna finns.
Forsta dagen hade var guide beskrivit som traning infor vad som skulle komma dag tva. Det var en ganska latt hike med vackra ruiner langs vagen. Det tog oss runt sju timmar att ta oss till var forsta campingplats som lag pa 3300 m, samma hojd som Cusco.
Magsjuk, hojdsjuka och feber- kanns som ett perfekt utgangslage for en fyra dagar trekk upp till 4200 m i Anderna! Tack vare antibiotika och diverse andra lakemedel madde vi faktiskt helt okej bada tva under var oforglomliga vandring!
Dag 1
Vi hamtades med minibuss kl 5 pa morgonen och korde till nagot som heter km 82 och som ar utgangspunkten for de som gar Inkaleden pa fyra eller fem dagar. Det finns tva leder till Machu Pichu , en som gar over bergen (vilket var vad vi gjorde) och en som gar genom dalen. Det gar forstas fortare att ga genom dalen men inkafolket gick alltid over bergen for att de ville kanna narheten till sina gudar. Det ar ocksa langs med den leden som de flesta av de heliga ruinerna finns.
Forsta dagen hade var guide beskrivit som traning infor vad som skulle komma dag tva. Det var en ganska latt hike med vackra ruiner langs vagen. Det tog oss runt sju timmar att ta oss till var forsta campingplats som lag pa 3300 m, samma hojd som Cusco.
.
.
.
.
.Dag 2
Dag 2 hade beskrivits som "challenge". Man tar sig over tva pass, det forsta som kallas for Dead Woman's Pass (p.g.a. bergsformationen som ser ut som en sovande kvinna) ligger pa 4200 m och ar hogsta punkten pa inkaleden. Nasta pass ligger pa 3700 m.
Vi borjade ga uppat direkt pa morgonen och sedan fortsatte det i nagra timmar tills vi antligen nadde forsta passet. Pa vagen blev vi omsprungna av ett antal sma peruvianer med enorma 30-kilos ryggsackar, man kande sig lagom valtranad som slapade sig upp med en tredjedel av den packningen och pa ungefar dubbla tiden...
Val uppe hade vi fantastisk utsikt over vackra Anderna och sedan borjade vandringen nerfor. Det kandes ganska ordentligt i benen nar vi kom fram till vart lunchstalle men dar belonades vi med fantastiskt god mat (maten under hela terkken var klart over forvantan) och vi lyckades faktiskt overleva den ganska branta stigningen till pass nummer tva.
.
.
.
.
.
.
.Dag 3
Tredje dagen vaknade jag med en harlig traningsvark, som tur va hade vi en ganska lugn vandring framfor oss. Det var antingen nerfor eller "peruvian flat"- en blandning av upp och ner. Det tog oss nagra timmar fram till var lunch och campingplats och pa vagen sag vi ruiner, vackra blommor och lamor. Nar vi kom fram fick vi aterigen en harlig och vallagad lunch. Efter en liten siesta gick vi till en helt fantastisk inkaruin och darefter till ett vattenfall. Det blev en rekordsnabb "dusch" for vattnet som kom direkt fran bergen var minst sagt svalt...
.
.
.
.
.
.
.
.
.Dag 4
Da var det antligen dags! Upp vid halv fyra for att tillsammans med 300 andra forvantansfulla (och i vissa fall halvt hysteriska) manniskor se den beromda forlorade inkastaden Machu Pichu! Det hela blev lite av ett antiklimax da vi kom fram till solporten och det enda vi sag var en tjock vit dimma. Vi blev ratt besvikna och jag trodde forst vi hade gatt miste om chansen att se den klassiska vyn over inkastaden med berget Wayna Pichu i bakgrunden. Det visade sig dock att man hade fantastisk utsikt aven langre ner och dimman lattade efter ett tag sa att vi forst fick en skymt av staden och berget nar solen gick upp och nagra timmar senare var det helt klart sa vi kunde ta den klassiska vykortsbilden!
.
Uppkommande resor: Puerto Maldonado, Amazonas. Flyger imorngon, 23e Mars. Sedan Arequipa (forfarande Peru) och sedan Puno som ligger vid Titicacasjon som vi sedan ska aka langs med for att ta oss over till Bolivia. Planerar att komma in i Bolivia den 1a April.
12 timmars forsening
Bussen som skulle ta oss fran Nazca till Cusco var fran borjan beraknad till 14 timmar. Vi tyckte de kandes lite langt men bussarna ar ju sa bekvama sa det skulle val inte vara nagot storre problem. Forsta gangen va var tvungna att stanna var vid 5 pa morgonen(vi akte vid tio pa kvallen) pa grund av ras over vagen. Det var inte inte bara lite grus utan bokstavligen ett berg av stora stenar som hade rasat over bada filerna. Efter cirka ter timmar kunde vi alla fortsatta och hann ungefar en timme till innan samma procedur upprepade sig. Andra gangen gick det alla fall betydligt fortare.
Tredje stoppet var av en annorlunda anledning. Vi lag i princip och halvsov och sag darfor inte riktigt vad som hande men reflekterade lite over att de gick forbi extremt manga manniskor och att det var en del konstiga ljud. Det visade sig att Perus gruvarbetare strejkade och de valde de att gora genom att slappa ut luften ur dacken pa turistbussarna. Darefter tande de en eld mitt pa vagen och stod och skrek med stenar i handerna. Efter nagra timmar kom polisen men de gjorde inte mycket, stod mest och tittade pa tillsammans med turisterna. Det tog ytterligare nagon timme innan de hade borjat "forhandla" med demostranterna och pa nagot satt lyckats overtala de att slappa fram bussarna. Detta tog allt som allt drygt fem timmar. Till slut kom vi i alla fall ivag! Bara for att bli stoppade igen efter 20 minuter. Den har gangen var de ca 500 personer som blockerade vagen och det slutade med att chaufforen backade och lyckades ta sig runt stan och ut pa en annan vag. Vid midnatt var vi framme i Cusco och har trostat oss med Peruviansk, traditionell poncho-shopping!
Hur vi reser
Många av er som läser hänger nog med på vad vi gör men vi har nog inte beskrivit hur vi reser. Hur har vi råd med en sådan fantastisk resa? Vad äter vi? Et.c. Ja barnen från Östermalm har fått glömma gåslever och gataux semlor....
Guiden till en billig resa (eller det som har funkat för oss)
1. Boende:
A) Kök. Att laga mat på resande fot är lite omständligt men nudlar och pasta är billigt som sjutton och är lätt att tillaga. Vill man lyxa till det, kanske en smörklick eller en tomat. När vi letar boende är kök en tungt vägande faktor.
Pannkakor- det borjade sa bra men slutade sa fruktansvart daligt...
Det gar inte alltid som man tankt sig...
En klick smor satter guldkant pa vardagen!
C) Välj hostel som har mycket information och som inte jobbar på "comission". Det är guld värt. Sparar både tid och pengar
2. Mat
À) Handla ekonomiskt. Även om vi har en dagsbudget att ta hänsyn till så lönar det sig att köpa på sig. Typ nudlar, pasta, olja etc. Storhandla! Har man plats, omvandla då den platsen till pengar genom att spara på att köpa till exempel en stor dunk vatten.
Lokalmat ar alltid billigt
3. Nattbussar: om en sträcka ändå måste färdas, kombinera det då med boende och mat (Nazca - Cusco ingår det middag och frukost).
Tagga nattbuss! Bussarna ar klart hogre klass an de dar hemma och garanterat de lyxigaste boende vi unnar oss;)
4. Håll koll på ekonomin. Jag och Maria planerar flera gångar i veckan. Allt från hela resan till nästa resmål.
À) Köpa så mycket biljetter som man känner sig bekväm att göra. Vi bokade till exempel Machu Pichu i förväg. Hembiljetten likaså. Ju mer man bokar och planerar desto bättre koll får man på hur mycket pengar man kan spendera.
5. Fråga "Locals". Lokalbefolkningen får ofta bättre priser än turister. Till exempel taxi. Säger man till taxichauffören att det borde vara x och inte y för att hotel ägaren sa det, så brukar det oftast gå med på det.
| Blogg Ok, ny stad, nytt land, ett nytt äventyr! Vi landade i Lima i söndags och har sedan ses hunnit med en massa! Vi spenderade natten i Lima hos två systrar som har två rum att hyra ut för 30 soles (5-6 dollar per person). Billigt! Vi tog sedan en tidig buss till vårt första resmål i Peru: Nazca. Där det primära turistmålet är Nazca linjerna. I Nazca möttes vi av en massa hostelägare som försökte ragga en till deras hostel. Vi var väldigt skeptiska. Men priset stämde och rummen var bra. Än så länge har alla i Peru, från taxi chaufförer till hostelreceptionister, varit otroligt trevliga och pålitliga. Trevligt tycker vi! Vi är dock fortfarande skeptiska. Man ska vara på sin vakt... Hostelet var som sagt bra med undantag för en sak. Vi fick nästan inbrott/fyllebesök... Kl 4 på morgonen tog två killar en planka och la den mellan vårt fönster och korridoren (svårt att förklara) och försökte klättra in i vårt rum varpå Maria, ganska oskyldigt, frågar vad de sysslade med. De gick sedan tyst därifrån. I efterhand så ångrar vi oss båda att vi inte skällde ut dem men efter två tidiga morgonar var vi trötta. Vi sa dock till på hostellet. I och med att vi har Machu Pichu den 17e mars och måste vara i Cusco senast den 15e hade vi endast en dag i Nazca. Vi åkte dit för att se de omtalade linjerna men fick sedan nys om världens högsta sanddyn som ligger precis vid Nazca. Ambitiösa och effektiva som vi är så klämde vi in det också! Upp och hoppa kl 4:30 för att hajka 2h 30m upp för sanddynen som vi sedan skulle sandboarda/sand-pulka ner för. Den här hajken var en av de vackraste jag gjort. Landskapet var helt otroligt och bergen annorlunda från allt jag tidigare sett. Att komma upp och se solen gå upp över mil efter mil av karga, rödaktiga bergskammar var helt magiskt... Efter att ha gått på ytterligare en bit uppåt fick vi första skymten av Cerro Blanco, vilket även det var otroligt vackert. Berget vi hade börjat gå uppför förvandlades successivt till riktigt ökenlandskap med böljande sanddyner och kaktusar. När vi nådde toppen av Cerro Blanco hade vi milslång utsikt över Nazca, bergen och närliggande byar. Så var det då dags att ta sig nerför. Det gick riktigt bra för Fredde som är snowboardare. Själv provade jag lite "boarding" i början men bestämde mig ganska snart (och efter lite oroliga/obekväma blickar från guiden) att pulkavarianten nog mer va min grej. När vi gjorde volcano boarding i Leon rekommenderade de att man skulle sitta ner vilket resulterade i att man fick ett antal liter grus i ögonen eftersom man bromsar med fötterna. Vår guide på Cerro Blanco hade ett betydligt bättre förslag; att åka på mage. Det var grymt kul, gick fort som tusan och ingen sand i ögonen! Sälvarianten ftw! Vi återvände till Nazca kl 10:40 för att sedan flyga över linjerna kl 12. Även om flygningen var ganska dyr var det värt bara själva upplevelsen att få flyga miniplan. Vi var fyra passagerare och två piloter i ett litet skumpigt propellerplan som tog oss på en drygt 30 minuter lång tur över de mystiska Nazcalinjerna. Vi var lite tveksamma om det skulle vara värt det innan flygningen men det var faktiskt riktigt fascinerande. Många av figurerna är flera hundra meter breda, de är symmetriska och vissa är placerade uppe längs bergsidorna. Hur har man lyckats med detta? Och varför har man gjort sig allt besvär när de bara kan uppskattas ordentligt från luften? Ingen vet säkert vem som har åstadkommit dessa mysterier i sanden, eller hur gamla de är (vilket jag tycker är det som gör de så intressanta). Forskare tror att de är olika folkslag från Paracas, Nazca och Wari som skapat linjerna genom att avlägsna sten som färgas av solen och därmed exponerat den ljusare sanden under. Man tror att linjerna påbörjades 900 f. Kr och bearbetades av Warifolket på 600- talet. Efter flygturen snyltade (vi hade checkat ut) vi på poolen vid hostelet resten av dagen. I skrivande stund sitter vi på en nattbuss till Cusco. Den är det lyxigaste jag varit med om. Stolarna är superbekväma och fäller ner 160 grader. Bussen var pricken över iet på en perfekt dag! Nästa stop Cusco! Hur vi reser: Många av er som läser hänger nog med på vad vi gör men vi har nog inte beskrivit hur vi reser. Hur har vi råd med en sådan fantastisk resa? Vad äter vi? Et.c. Ja barnen från Östermalm har fått glömma gåslever och gataux semlor.... Guiden till en billig resa (eller det som har funkat för oss) 1. Boende: A) Kök. Att laga mat på resande fot är lite omständligt men nudlar och pasta är billigt som sjutton och är lätt att tillaga. Vill man lyxa till det, kanske en smörklick eller en tomat. När vi letar boende är kök en tungt vägande faktor. B) Inga höga krav när det kommer till rummen. En egen säng och fläkt duger bra. Mer krav = mer pengar. Något som är väldigt skönt är att vi är två. Ett rum för två kostar ofta lika mycket (per person) som en säng i sovsal. C) Välj hostel som har mycket information och som inte jobbar på "comission". Det är guld värt. Sparar både tid och pengar 2. Mat À) Handla ekonomiskt. Även om vi har en dagsbudget att ta hänsyn till så lönar det sig att köpa på sig. Typ nudlar, pasta, olja etc. Storhandla! Har man plats, omvandla då den platsen till pengar genom att spara på att köpa till exempel en stor dunk vatten. 3. Nattbussar: om en sträcka ändå måste färdas, kombinera det då med boende och mat (Nazca - Cusco ingår det middag och frukost). 4. Håll koll på ekonomin. Jag och Maria planerar flera gångar i veckan. Allt från hela resan till nästa resmål. À) Köpa så mycket biljetter som man känner sig bekväm att göra. Vi bokade till exempel Machu Pichu i förväg. Hembiljetten likaså. Ju mer man bokar och planerar desto bättre koll får man på hur mycket pengar man kan spendera. 5. Fråga "Locals". Lokalbefolkningen får ofta bättre priser än turister. Till exempel taxi. Säger man till taxichauffören att det borde vara x och inte y för att hotel ägaren sa det, så brukar det oftast gå med på det. |
Lima och Nazca
Ok, ny stad, nytt land, ett nytt äventyr! Vi landade i Lima i söndags och har sedan ses hunnit med en massa! Vi spenderade natten i Lima hos två systrar som har två rum att hyra ut för 30 soles (5-6 dollar per person). Billigt! Vi tog sedan en tidig buss till vårt första resmål i Peru: Nazca. Där det primära turistmålet är Nazca linjerna.
I Nazca möttes vi av en massa hostelägare som försökte ragga en till deras hostel. Vi var väldigt skeptiska. Men priset stämde och rummen var bra. Än så länge har alla i Peru, från taxi chaufförer till hostelreceptionister, varit otroligt trevliga och pålitliga. Trevligt tycker vi! Vi är dock fortfarande skeptiska. Man ska vara på sin vakt... Hostelet var som sagt bra med undantag för en sak. Vi fick nästan inbrott/fyllebesök... Kl 4 på morgonen tog två killar en planka och la den mellan vårt fönster och korridoren (svårt att förklara) och försökte klättra in i vårt rum varpå Maria, ganska oskyldigt, frågar vad de sysslade med. De gick sedan tyst därifrån. I efterhand så ångrar vi oss båda att vi inte skällde ut dem men efter två tidiga morgonar var vi trötta. Vi sa dock till på hostellet.
I och med att vi har Machu Pichu den 17e mars och måste vara i Cusco senast den 15e hade vi endast en dag i Nazca. Vi åkte dit för att se de omtalade linjerna men fick sedan nys om världens högsta sanddyn som ligger precis vid Nazca. Ambitiösa och effektiva som vi är så klämde vi in det också! Upp och hoppa kl 4:30 för att hajka 2h 30m upp för sanddynen som vi sedan skulle sandboarda/sand-pulka ner för.
Den här hajken var en av de vackraste jag gjort. Landskapet var helt otroligt och bergen annorlunda från allt jag tidigare sett. Att komma upp och se solen gå upp över mil efter mil av karga, rödaktiga bergskammar var helt magiskt...
Vi återvände till Nazca kl 10:40 för att sedan flyga över linjerna kl 12. Även om flygningen var ganska dyr var det värt bara själva upplevelsen att få flyga miniplan. Vi var fyra passagerare och två piloter i ett litet skumpigt propellerplan som tog oss på en drygt 30 minuter lång tur över de mystiska Nazcalinjerna. Vi var lite tveksamma om det skulle vara värt det innan flygningen men det var faktiskt riktigt fascinerande. Många av figurerna är flera hundra meter breda, de är symmetriska och vissa är placerade uppe längs bergsidorna. Hur har man lyckats med detta? Och varför har man gjort sig allt besvär när de bara kan uppskattas ordentligt från luften? Ingen vet säkert vem som har åstadkommit dessa mysterier i sanden, eller hur gamla de är (vilket jag tycker är det som gör de så intressanta). Forskare tror att de är olika folkslag från Paracas, Nazca och Wari som skapat linjerna genom att avlägsna sten som färgas av solen och därmed exponerat den ljusare sanden under. Man tror att linjerna påbörjades 900 f. Kr och bearbetades av Warifolket på 600- talet.
Efter flygturen snyltade (vi hade checkat ut) vi på poolen vid hostelet resten av dagen. I skrivande stund sitter vi på en nattbuss till Cusco. Den är det lyxigaste jag varit med om. Stolarna är superbekväma och fäller ner 160 grader. Bussen var pricken över iet på en perfekt dag!
Nästa stop Cusco!
I Nazca möttes vi av en massa hostelägare som försökte ragga en till deras hostel. Vi var väldigt skeptiska. Men priset stämde och rummen var bra. Än så länge har alla i Peru, från taxi chaufförer till hostelreceptionister, varit otroligt trevliga och pålitliga. Trevligt tycker vi! Vi är dock fortfarande skeptiska. Man ska vara på sin vakt... Hostelet var som sagt bra med undantag för en sak. Vi fick nästan inbrott/fyllebesök... Kl 4 på morgonen tog två killar en planka och la den mellan vårt fönster och korridoren (svårt att förklara) och försökte klättra in i vårt rum varpå Maria, ganska oskyldigt, frågar vad de sysslade med. De gick sedan tyst därifrån. I efterhand så ångrar vi oss båda att vi inte skällde ut dem men efter två tidiga morgonar var vi trötta. Vi sa dock till på hostellet.
I och med att vi har Machu Pichu den 17e mars och måste vara i Cusco senast den 15e hade vi endast en dag i Nazca. Vi åkte dit för att se de omtalade linjerna men fick sedan nys om världens högsta sanddyn som ligger precis vid Nazca. Ambitiösa och effektiva som vi är så klämde vi in det också! Upp och hoppa kl 4:30 för att hajka 2h 30m upp för sanddynen som vi sedan skulle sandboarda/sand-pulka ner för.
Den här hajken var en av de vackraste jag gjort. Landskapet var helt otroligt och bergen annorlunda från allt jag tidigare sett. Att komma upp och se solen gå upp över mil efter mil av karga, rödaktiga bergskammar var helt magiskt...
Efter att ha gått på ytterligare en bit uppåt fick vi första skymten av Cerro Blanco, vilket även det var otroligt vackert. Berget vi hade börjat gå uppför förvandlades successivt till riktigt ökenlandskap med böljande sanddyner och kaktusar. När vi nådde toppen av Cerro Blanco hade vi milslång utsikt över Nazca, bergen och närliggande byar.
Så var det då dags att ta sig nerför. Det gick riktigt bra för Fredde som är snowboardare. Själv provade jag lite "boarding" i början men bestämde mig ganska snart (och efter lite oroliga/obekväma blickar från guiden) att pulkavarianten nog mer va min grej. När vi gjorde volcano boarding i Leon rekommenderade de att man skulle sitta ner vilket resulterade i att man fick ett antal liter grus i ögonen eftersom man bromsar med fötterna. Vår guide på Cerro Blanco hade ett betydligt bättre förslag; att åka på mage. Det var grymt kul, gick fort som tusan och ingen sand i ögonen! Sälvarianten ftw!
Vi återvände till Nazca kl 10:40 för att sedan flyga över linjerna kl 12. Även om flygningen var ganska dyr var det värt bara själva upplevelsen att få flyga miniplan. Vi var fyra passagerare och två piloter i ett litet skumpigt propellerplan som tog oss på en drygt 30 minuter lång tur över de mystiska Nazcalinjerna. Vi var lite tveksamma om det skulle vara värt det innan flygningen men det var faktiskt riktigt fascinerande. Många av figurerna är flera hundra meter breda, de är symmetriska och vissa är placerade uppe längs bergsidorna. Hur har man lyckats med detta? Och varför har man gjort sig allt besvär när de bara kan uppskattas ordentligt från luften? Ingen vet säkert vem som har åstadkommit dessa mysterier i sanden, eller hur gamla de är (vilket jag tycker är det som gör de så intressanta). Forskare tror att de är olika folkslag från Paracas, Nazca och Wari som skapat linjerna genom att avlägsna sten som färgas av solen och därmed exponerat den ljusare sanden under. Man tror att linjerna påbörjades 900 f. Kr och bearbetades av Warifolket på 600- talet.
Efter flygturen snyltade (vi hade checkat ut) vi på poolen vid hostelet resten av dagen. I skrivande stund sitter vi på en nattbuss till Cusco. Den är det lyxigaste jag varit med om. Stolarna är superbekväma och fäller ner 160 grader. Bussen var pricken över iet på en perfekt dag!
Nästa stop Cusco!
Castillo de San Felipe de Barajas
Nu har vi varit i Cartagena i tre dagar. Det ar en valdigt charmig stad, framfor allt den gamla delen med gator och grander som kryllar av sma butiker, cafèer och takterasser. Kanns ungefar som att ga omkring i en liten sydfransk by... Stranden var dock lite av en besvikelse, formodligen for att man vant sig vid karibiska paradisstrander;)
I dag besokte vi San Felipe, ett gammalt forsvarsfort fran 1500-talet som ligger strategiskt placerat uppe pa en kulle mitt i Cartagena. Det var fantastiskt fin utsikt uppe fran murarna och vi lyckades till var stora forvaning ta oss bade in och ut genom tunnelsystemet utan att ga vilse.
Castillo de San Felipe de Barajas
Utsikt over Cartagena:)
Allt gick bra tills Fredde drabbades av plotslig klaustrofobi!
Nu ar det dags for lyxmiddag. I kvall har vi faktiskt unnat oss farska tomater till pastan!:D
Slutet? Nej det ar bara borjan!
Klockan ar fem pa morgonen i Panama City och av nan anledning verkar jag ha kommit in i samma dygnsrytm som under forsta veckan pa resan; upp pigg och glad innan fem- halvt dod vid atta pa kvallen. Fredde delar dock inte denna dygnsrytm och det verkar ingen annan forutom hunden pa hostellet gora heller.
Vi ska inte till flygplasten forrans om nagra timmar sa jag har gatt om tid att antingen bekanta mig med hunden eller reflektera och skriva nat djupsinnigt om denna fantastiska manad i Cetralamerika som sjalvklart forandrat mitt liv och hjalpt mig finna mig sjalv! Forstar inte varfor alla aker bort for att "finna sig sjalva"...har man inte koll pa vem man ar hemma vet jag inte om det hjalper att aka till andra sidan jorden for att ta reda pa det.
Hur som helst sa har den forsta etappen av var resa varit fantastisk forstas. Vi har hunnit se och uppleva otroligt mycket pa en manad. Sjalva resandet borjar kannas som vardag:) Nu har vi nagra formodligen ganska lugna dagar i Cartagena innan Sydamerikaresan borjar pa allvar. Inom de kommande tre veckorna vantar Nazcalinjerna, Inkaleden och Titicacasjon som alla kan bli riktiga hojdpunkter (framfor allt Machu Pichu om vadret tillater...vi haller tummarna for att regnperioden inte ska hanga kvar langre an nodvandigt).
Nu ska jag och hunden ga och gora frukost. Vi hors i Cartagena!
Panama in a nutshell!
After the 18-hour long travel day from Manuel Antonio to Almirante (the port from which you take a water taxi to Bocas del Toro) we were somewhat exhausted! But see, having had an exceptionally high tempo through out the trip so far we decided to not spend more than one night at Bocas. We got two full days which we both felt was enough. The main attraction was the bottom of a glass of rum! Ok well not entirely true but the beaches and the nature certainly came a distinct second after partying. At the end of the second day we took a taxi back to Almirante to then connect to a night bus to Panama City.
Arriving 4 in the morning with good spirit we went to a hostel that could arrange a trip to the San Blas Islands. We took a quick 2 hour nap in order to keep our eyes open when visiting the famous engineering feat, the Panama Canal.
Being a future engineer the canal blew my mind and was definitely worth the visit on close to no sleep. It was a very touristy visit, thusly very well organized and informative. We got to a massive ship get transported through one of the 3 locks of the canal. Quite impressive!
For those of you (like me) who are interested in the engineering behind it, I thought I might explain it briefly.
Although several attempts had been made to excavate a canal to allow ships to pass from the Atlantic to the Pacifica sea, it wasn't until the beginning of the 19 hundreds that it actually got done. In 1904 the Americans signed a contract which to put it simply, mean that they would sponsor it in return for a lot of the profit (This led to big protests 40-50 years later). The excavation began and billions of tons or material were removed. However due to budget restraints a sea-level canal (no locks) was not possible. It turned out that building locks at three different places that artificially raised the sea level was cheaper and quicker than excavating the rest of the material. You wonder why they don't do it (building a sea-level canal) now after the canal has made huge amounts of profit? They would have to halt the canal's availability for about 7 years to be able to excavate a sea leavel canal. Apparently that just isn't worth it!
The San Blas islands consist of 365 islands, white sand, palm trees, kuna (indigenous people) and turquoise water! Five days here (I am here as I am writing) was almost one day to much. Not to sound spoiled with wonderfulness ;) but you get bored living on a tiny island with little to do no. Me and Maria have spent our time playing cards, reading book(s) (believe it or not!), working on our tan or just regaining our strength from what has been a fairly demanding month of traveling.
.
.
.
.
.
.
Tomorrow (which probably will be today) we are heading back to PC just for one night after which we will fly out to Cartagena, Colombia!
See you there ;)
Arriving 4 in the morning with good spirit we went to a hostel that could arrange a trip to the San Blas Islands. We took a quick 2 hour nap in order to keep our eyes open when visiting the famous engineering feat, the Panama Canal.
Being a future engineer the canal blew my mind and was definitely worth the visit on close to no sleep. It was a very touristy visit, thusly very well organized and informative. We got to a massive ship get transported through one of the 3 locks of the canal. Quite impressive!
For those of you (like me) who are interested in the engineering behind it, I thought I might explain it briefly.
Although several attempts had been made to excavate a canal to allow ships to pass from the Atlantic to the Pacifica sea, it wasn't until the beginning of the 19 hundreds that it actually got done. In 1904 the Americans signed a contract which to put it simply, mean that they would sponsor it in return for a lot of the profit (This led to big protests 40-50 years later). The excavation began and billions of tons or material were removed. However due to budget restraints a sea-level canal (no locks) was not possible. It turned out that building locks at three different places that artificially raised the sea level was cheaper and quicker than excavating the rest of the material. You wonder why they don't do it (building a sea-level canal) now after the canal has made huge amounts of profit? They would have to halt the canal's availability for about 7 years to be able to excavate a sea leavel canal. Apparently that just isn't worth it!
It blew my mind! The miraflores locks is where we went to see it.
Anyways the Panama Canal was very interesting and I definitely recommend it to anyone who is passing by. After Panama City we headed of to the relaxing islands of San Blas.The San Blas islands consist of 365 islands, white sand, palm trees, kuna (indigenous people) and turquoise water! Five days here (I am here as I am writing) was almost one day to much. Not to sound spoiled with wonderfulness ;) but you get bored living on a tiny island with little to do no. Me and Maria have spent our time playing cards, reading book(s) (believe it or not!), working on our tan or just regaining our strength from what has been a fairly demanding month of traveling.
......See you there ;)
