Lima och Nazca
Ok, ny stad, nytt land, ett nytt äventyr! Vi landade i Lima i söndags och har sedan ses hunnit med en massa! Vi spenderade natten i Lima hos två systrar som har två rum att hyra ut för 30 soles (5-6 dollar per person). Billigt! Vi tog sedan en tidig buss till vårt första resmål i Peru: Nazca. Där det primära turistmålet är Nazca linjerna.
I Nazca möttes vi av en massa hostelägare som försökte ragga en till deras hostel. Vi var väldigt skeptiska. Men priset stämde och rummen var bra. Än så länge har alla i Peru, från taxi chaufförer till hostelreceptionister, varit otroligt trevliga och pålitliga. Trevligt tycker vi! Vi är dock fortfarande skeptiska. Man ska vara på sin vakt... Hostelet var som sagt bra med undantag för en sak. Vi fick nästan inbrott/fyllebesök... Kl 4 på morgonen tog två killar en planka och la den mellan vårt fönster och korridoren (svårt att förklara) och försökte klättra in i vårt rum varpå Maria, ganska oskyldigt, frågar vad de sysslade med. De gick sedan tyst därifrån. I efterhand så ångrar vi oss båda att vi inte skällde ut dem men efter två tidiga morgonar var vi trötta. Vi sa dock till på hostellet.
I och med att vi har Machu Pichu den 17e mars och måste vara i Cusco senast den 15e hade vi endast en dag i Nazca. Vi åkte dit för att se de omtalade linjerna men fick sedan nys om världens högsta sanddyn som ligger precis vid Nazca. Ambitiösa och effektiva som vi är så klämde vi in det också! Upp och hoppa kl 4:30 för att hajka 2h 30m upp för sanddynen som vi sedan skulle sandboarda/sand-pulka ner för.
Den här hajken var en av de vackraste jag gjort. Landskapet var helt otroligt och bergen annorlunda från allt jag tidigare sett. Att komma upp och se solen gå upp över mil efter mil av karga, rödaktiga bergskammar var helt magiskt...
Vi återvände till Nazca kl 10:40 för att sedan flyga över linjerna kl 12. Även om flygningen var ganska dyr var det värt bara själva upplevelsen att få flyga miniplan. Vi var fyra passagerare och två piloter i ett litet skumpigt propellerplan som tog oss på en drygt 30 minuter lång tur över de mystiska Nazcalinjerna. Vi var lite tveksamma om det skulle vara värt det innan flygningen men det var faktiskt riktigt fascinerande. Många av figurerna är flera hundra meter breda, de är symmetriska och vissa är placerade uppe längs bergsidorna. Hur har man lyckats med detta? Och varför har man gjort sig allt besvär när de bara kan uppskattas ordentligt från luften? Ingen vet säkert vem som har åstadkommit dessa mysterier i sanden, eller hur gamla de är (vilket jag tycker är det som gör de så intressanta). Forskare tror att de är olika folkslag från Paracas, Nazca och Wari som skapat linjerna genom att avlägsna sten som färgas av solen och därmed exponerat den ljusare sanden under. Man tror att linjerna påbörjades 900 f. Kr och bearbetades av Warifolket på 600- talet.
Efter flygturen snyltade (vi hade checkat ut) vi på poolen vid hostelet resten av dagen. I skrivande stund sitter vi på en nattbuss till Cusco. Den är det lyxigaste jag varit med om. Stolarna är superbekväma och fäller ner 160 grader. Bussen var pricken över iet på en perfekt dag!
Nästa stop Cusco!
I Nazca möttes vi av en massa hostelägare som försökte ragga en till deras hostel. Vi var väldigt skeptiska. Men priset stämde och rummen var bra. Än så länge har alla i Peru, från taxi chaufförer till hostelreceptionister, varit otroligt trevliga och pålitliga. Trevligt tycker vi! Vi är dock fortfarande skeptiska. Man ska vara på sin vakt... Hostelet var som sagt bra med undantag för en sak. Vi fick nästan inbrott/fyllebesök... Kl 4 på morgonen tog två killar en planka och la den mellan vårt fönster och korridoren (svårt att förklara) och försökte klättra in i vårt rum varpå Maria, ganska oskyldigt, frågar vad de sysslade med. De gick sedan tyst därifrån. I efterhand så ångrar vi oss båda att vi inte skällde ut dem men efter två tidiga morgonar var vi trötta. Vi sa dock till på hostellet.
I och med att vi har Machu Pichu den 17e mars och måste vara i Cusco senast den 15e hade vi endast en dag i Nazca. Vi åkte dit för att se de omtalade linjerna men fick sedan nys om världens högsta sanddyn som ligger precis vid Nazca. Ambitiösa och effektiva som vi är så klämde vi in det också! Upp och hoppa kl 4:30 för att hajka 2h 30m upp för sanddynen som vi sedan skulle sandboarda/sand-pulka ner för.
Den här hajken var en av de vackraste jag gjort. Landskapet var helt otroligt och bergen annorlunda från allt jag tidigare sett. Att komma upp och se solen gå upp över mil efter mil av karga, rödaktiga bergskammar var helt magiskt...
Efter att ha gått på ytterligare en bit uppåt fick vi första skymten av Cerro Blanco, vilket även det var otroligt vackert. Berget vi hade börjat gå uppför förvandlades successivt till riktigt ökenlandskap med böljande sanddyner och kaktusar. När vi nådde toppen av Cerro Blanco hade vi milslång utsikt över Nazca, bergen och närliggande byar.
Så var det då dags att ta sig nerför. Det gick riktigt bra för Fredde som är snowboardare. Själv provade jag lite "boarding" i början men bestämde mig ganska snart (och efter lite oroliga/obekväma blickar från guiden) att pulkavarianten nog mer va min grej. När vi gjorde volcano boarding i Leon rekommenderade de att man skulle sitta ner vilket resulterade i att man fick ett antal liter grus i ögonen eftersom man bromsar med fötterna. Vår guide på Cerro Blanco hade ett betydligt bättre förslag; att åka på mage. Det var grymt kul, gick fort som tusan och ingen sand i ögonen! Sälvarianten ftw!
Vi återvände till Nazca kl 10:40 för att sedan flyga över linjerna kl 12. Även om flygningen var ganska dyr var det värt bara själva upplevelsen att få flyga miniplan. Vi var fyra passagerare och två piloter i ett litet skumpigt propellerplan som tog oss på en drygt 30 minuter lång tur över de mystiska Nazcalinjerna. Vi var lite tveksamma om det skulle vara värt det innan flygningen men det var faktiskt riktigt fascinerande. Många av figurerna är flera hundra meter breda, de är symmetriska och vissa är placerade uppe längs bergsidorna. Hur har man lyckats med detta? Och varför har man gjort sig allt besvär när de bara kan uppskattas ordentligt från luften? Ingen vet säkert vem som har åstadkommit dessa mysterier i sanden, eller hur gamla de är (vilket jag tycker är det som gör de så intressanta). Forskare tror att de är olika folkslag från Paracas, Nazca och Wari som skapat linjerna genom att avlägsna sten som färgas av solen och därmed exponerat den ljusare sanden under. Man tror att linjerna påbörjades 900 f. Kr och bearbetades av Warifolket på 600- talet.
Efter flygturen snyltade (vi hade checkat ut) vi på poolen vid hostelet resten av dagen. I skrivande stund sitter vi på en nattbuss till Cusco. Den är det lyxigaste jag varit med om. Stolarna är superbekväma och fäller ner 160 grader. Bussen var pricken över iet på en perfekt dag!
Nästa stop Cusco!
0 kommentarer på "Lima och Nazca"
