Slutet? Nej det ar bara borjan!
Klockan ar fem pa morgonen i Panama City och av nan anledning verkar jag ha kommit in i samma dygnsrytm som under forsta veckan pa resan; upp pigg och glad innan fem- halvt dod vid atta pa kvallen. Fredde delar dock inte denna dygnsrytm och det verkar ingen annan forutom hunden pa hostellet gora heller.
Vi ska inte till flygplasten forrans om nagra timmar sa jag har gatt om tid att antingen bekanta mig med hunden eller reflektera och skriva nat djupsinnigt om denna fantastiska manad i Cetralamerika som sjalvklart forandrat mitt liv och hjalpt mig finna mig sjalv! Forstar inte varfor alla aker bort for att "finna sig sjalva"...har man inte koll pa vem man ar hemma vet jag inte om det hjalper att aka till andra sidan jorden for att ta reda pa det.
Hur som helst sa har den forsta etappen av var resa varit fantastisk forstas. Vi har hunnit se och uppleva otroligt mycket pa en manad. Sjalva resandet borjar kannas som vardag:) Nu har vi nagra formodligen ganska lugna dagar i Cartagena innan Sydamerikaresan borjar pa allvar. Inom de kommande tre veckorna vantar Nazcalinjerna, Inkaleden och Titicacasjon som alla kan bli riktiga hojdpunkter (framfor allt Machu Pichu om vadret tillater...vi haller tummarna for att regnperioden inte ska hanga kvar langre an nodvandigt).
Nu ska jag och hunden ga och gora frukost. Vi hors i Cartagena!
0 kommentarer på "Slutet? Nej det ar bara borjan!"
